söndag 10 september 2017

snart måndag igen

Alldeles strax måndag igen. Ny vecka, nya tag, nya möjligheter. 


I veckan ska jag:

1. Äta nyttigare. Allt är relativt.
2. Träna något. Hoppas förkylningen ger med sig. Nu går det inte.
3. Hälsa på mamma. Det var alldeles för längesedan.
4. Åka till Göteborg. Måste skaffa biljett och kolla tider. Planera dagen!
5. Fira släkting som fyller år. En kul födelsedagspresent måste uppfinnas!
6. Föräldramöte. Dottern.
7. Utvecklingssamtal. Sonen.
8. Följa veckans matsedel. Visst ja, måste åka och handla nu.

lördag 9 september 2017

dimhjärna

Just do it!

Varför tänka efter så mycket? 

Jag vaknade upp efter en trevlig fest igår (nyktert) med seg hjärna, lite huvudvärk och stor trötthet som dröjde sig kvar. Masade mig upp ur sängen och försökte svälja bitterhet, elakhet och surhet. Familjen fick sig trots det några skopor av mitt humör.

Jag tog hand om disk och tvätt- inte för att bli på bättre humör, utan för att det behövdes. Det slutade med att jag la mig i tvätthögen och somande. Ryckte upp mig igen när dottern kom och undrade vad jag höll på mig. Då tog jag mig till köket. Tänkte att nu måste jag bli pigg och vaken. Tog kaffe och några kex, lät påsen stå kvar bredvid mig och åt lite förstrött. Löste sudoku och åt kex. Då ryckte jag upp mig lite till. "Va fan! Jag sitter ju här med dimhjärna och inte lär jag vakna av mer kex!" Bäst mår jag de dagar jag är aktiverad i stort sett hela tiden. Jag vet ju det. Inte tänka efter för mycket nu. Bara gör!

In med kexpaketet i skåpet. På med skor och jacka. Ut i regnet med doggisen på en halvtimmespromenad. Småsprang kortare sträckor. Sedan gick jag in och duschade svalt. Mådde bättre, var piggare. Lagade en god och hälsosam lunch till mig och min familj.



torsdag 7 september 2017

Valparna är nu tre veckor

Hur vet jag att min hund har valpar i magen? Hur vet jag att min tik är dräktig? Jag söker efter tecken på att min hund är dräktigt. Vilka tecken kan man se på en dräktik tik?

Oj, så många frågor och funderingar jag har. Vi i familjen tittar på doggisen varje dag och frågar om hon har valpar i magen. Hon svarar lite luddigt tycker jag. Vi tror att hon har lite flytningar vilket ska vara ett tecken. Vi tycker att hon är lite rund om magen vilken man ska kunna se när valparna är runt 4 veckor. Om vovvsingen är dräktig så är valparna ca 3 veckornu. Vi tycker också att hennes tuttar kanske har börjat växa lite lite grand och man kan se lite rosa på någon av dem.

Så vi tror alltså att hon har valpar i magen.

måndag 28 augusti 2017

det sket sig med sång och musik

Då skulle jag smyga igång med lite normal kosthållning. Inte falla i fällan att vara trött hungrig och sur och vips ha en hamburgare i hand. Det sket sig med sång och musik kan man säga, redan första dagen.


I helgen satt jag och skrev matlista för två veckor framåt. Vardagmiddagar och helgluncher. Inga sallader med pressad grapefrukt utan helt vanlig mat. Vi ska äta vanlig mat på fasta tider, vara förberedd och uträknad för att inte hamna i diket med en cola och japp på vägen hem från jobbet. Sent i söndags var jag och handlade till första veckans matsedel. Kylskåpet välfyllt med god näringsrik mat! På måndag, idag, skulle vi ha ugnsbakad falukorv med hemlagat potatismos och kokta ärtor. Tyvärr glömde jag köpa falukorv. Det gör jag på väg hem från jobbet då, tänkte jag.

Måndagen kom. Morgonen blev lite halvkaotisk. Jag hade glömt att jag skulle lämna bilen på verkstaden hela dagen. Jag som skulle till Falköping... Okej, det fick jag hoppa över och så fick jag bli skjutsad till min vanliga arbetsplats. Arbetsdagen flöt på. Fick i sista minuten skjuts av en kollega till verkstaden för att hämta ut min bil. Hade nu 20 min på mig att hämta sonen, skjutsa honom till frissan och sedan åka till kören. Jag sladdade in på parkeringen precis när klockan slog start. Affären och korven hade jag inte hunnit med ej heller en frukt eller annat mellanmål på eftermiddagen. Mitt i körsången råkade jag titta på klockan och kom på att jag skulle med sonen till musikskolan för att sätta höstens schema. Oops, sladdade ut från parkeringen och gasade mot stan. Sju missade samtal från en son som trodde han var helt glömd. Lite coolt släntrade vi in tillsammans med fem minuters marginal. Han fick sina gittarr-tider.

Humöret hade nu sjunkit en bra bit på skalan. Stress och tom mage. Nu hade vi två alternativ. 1. Åka och handla falukorv för att sedan åka hem och skala och koka potatis och fixa med korven eller 2. svänga in lite lätt på Mc Donalds. Ni vet vilket jag gjorde.

Jag gjorde åtmonstånde en bra sak idag. Det var tack vare mina underbara kollegor. Vi tog en promenad på lunchratsen! Det var så härligt så det bestämde vi oss för att göra varje dag hädanefter. Till och med i regn. I morgon står det fisksoppa på meny. Jag går och tar upp torsken nu så den är tinad i morgon när jag kommer hem!

söndag 27 augusti 2017

finns det valpar i magen

Den stora frågan som hela familjen ställer sig; finns det valpar i magen? Vi hoppas, hoppas och dagarna kan inte gå långsammare.


Det är nu drygt en vecka sedan hundarna fick göra sista försöket. Löpet börjar försvinna och nu undrar vi, finns det valpar i magen? Vi har läst på nätet om tidiga tecken på lyckad parning. Hunden kan ändra beteende ganska omgående och vi diskuterar här hemma om Lisa verkligen är som vanligt. Vissa av oss tycker att hon kanske ändrat sig lite, blivit lite disträ och mer egen. Men jag undrar jag...

Själv klappar jag mycket på hennes mage. Än kan det inte kännas något men jag måste klappa mycket nu så jag märker en eventuell skillnad. Hon har blivit lite tjockare hela hon men det började redan innan parningen så det betyder inget. 

Vi följer med spänning hur hon äter, hennes aptit och hur hennes tuttar ser ut. Vi är alla lite extra rädda om henne nu. Det vore så roligt om hon får lite valpar!


min kropp är inte med mig

Tjock och fet, så skulle jag kunna beskriva mig om jag ville. Fast det vill jag ju inte. Stämmer, det gör det och ack så svårt att ändra på! Dessutom känner jag mig motarbetad av min kropp!



För drygt ett år sedan gick jag verkligen in för det här med kosten och träningen. Jag sprang flera dagar i veckan, gick på friskis och svettis och cyklade till körövningarna. Det var härligt och uppfriskande och jag längtade till nästa löprunda. Jag kallar det löprunda även om det mer var lunka och lufsa. Jag tyckte om det! Jag ändrade en del på mina matvanor. Åt mer fibrer, mer frukt och grönt mer nötter och grovt bröd. Minskade på sötsakerna. Magen började krångla lite till och från. Blev trög och ond. Efter ca ett år fick jag inflammation i en tarmficka och fick ligga på sjukhus i nästan en vecka. Då hade jag smalnat av märkbart och kände mig ganska nöjd. 

Mindre nöjd var jag över min krånglande mage. Jag tappade gnistan med kosten och föll in i mina gamla vanor efter sjukhusvistelsen. Mer sötsaker, mer vitt bröd och mindre av allt det där andra. Vikten började vända uppåt igen. Då tappade jag även gnistan för träningen. Vad var det för vits med att träna som jag gjorde om det ändå inte hjälpte? Förstår så klart att det var bra för kroppen ändå men så resonerar man inte med sig själv. Självklart ökade vikten ännu mer. Det enda som var bra var min mage. Den fungerade återigen helt normalt utan krämpor!


Jag är inte nöjd med att vara så här stor, det är jobbigt, ohälsosamt och fult. Så till och från tänker jag att jag ska ta mig i kragen och vända skutan åt rätt håll igen. Som ni förstår så har det inte gått så bra. Är fortfarande mitt stora tunga jag. Nu i somras läste jag en bok för att bli lite extra inspirerad. Sockerbomben heter den. Den handlar om att man mår bättre av att utesluta allt socker och mjöl ur kosten. Det var lite för extremt för mig men några recept föll jag för och en del tankar köper jag. Jag fick helt enkelt inspiration att göra ett nytt försök. Så jag inhandlade turkiskt youghurt, frukt, bär, grönsaker, babybellost och nötter bl.a. En typisk frukost kunde bestå av ett ägg, ett par skivor hårdost, ett par skivor skinka, 4-5 cocktailtomater, en tredjedels paprika och en halv morot. En annan frukost bestod av turkisk youghurt, lite linfrön, lite bär och lite cashewnötter. Jag gillade båda dessa frukostar och åt det både till frukost och mellanmål med vissa variationer. Vips så började faktiskt vågen vända sakta men säkert nedåt. Tyvärr räckte det med en halv vecka för att magen skulle slå stopp. Nja, inte helstopp men uppsvälld, ond och trög. Då köpte jag lite preparat på apoteket. När jag läste innehållsförteckningen tappade jag all lust och inspiration. Det bestod bara av olika sockerarter! Det var rent socker jag spädde med vatten och drack som medicin! Vitsen med min sockerfria kost kändes som bortblåst. Så det var bara att sluta och återgå till macka med ost på till frukost. Det känns så trist. Man hittar något man tycker om och som ger resultat och då går inte magen med på det!


Nu skulle man kunna tro att jag gett upp men icke! Jag ska på det igen. Har just löst aktivitetskort på friskis och svettis, det börjar på måndag. Tänker börjar träna lite mer igen, vet att jag mådde bra av det. Kommer också sakta och försiktigt lägga om kosten lite grand. Långsamt hitta nyttigare alternativ utan att för den delen behöva banta eller följa en särskild diet.

Såå, wish me luck.

måndag 14 augusti 2017

Para hund - hur svårt kan det va?

Man tar en löptik (en tjejhund som löper = vill göra hundvalp) och en hanhund. Hanen känner tikens underbara dofter och hoppar upp. Juckar hejdlöst i kanske 20 sek och sitter sen fast i tiken. Efter 5-20 min lossnar hundarna från varandra och åtta veckor senare har man en valpkull.
Trodde jag.


För drygt ett halvår sedan gjorde jag försök 1 med min hund. Jag har tiken. Då fick jag lära mig att det är först när tiken höglöper som det är idé att träffa hanhunden. Alltså efter drygt en vecka in i löpet. Fast det går inte att säga exakt när för alla tikar är olika. Dag 11 säger någon, dag 14 säger en annan, det är upp till din hund säger en tredje. Man får helt enkelt testa med en hanhund. En erfaren hanhund (har parat sig förut och är världsvan) hoppar inte upp på tiken förrän den perfekta dagen. En oerfaren hanhund (läs ung och oskuld...) kan hoppa och bli lagom tokig direkt när tiken börjar löpa. Om tiken inte vill (tro det eller ej men det händer!) så är det inte heller rätt dag men hon kan vilja även på fel dag. Lagom snurrigt och upplagt för att misslyckas.

Vi åkte för att träffa hanen när vi trodde att det var dags. Hundarna lekte och nosade på varandra och hade det så mysigt. Hanen (en erfaren herre) gjorde några halvhjärtade försök att hoppa upp på tiken. Hon var helvild, stannade och vände upp baken så att han skulle ha det lättåtkomligt. Nja, tyckte han. Tiken tog sats och sprang och han efter i full karriär. Då tvärbromsade hon och drog undan svansen. Kanske kunde hon lura upp honom? Nej, det gick inte heller. Vi googlade och kom fram till att det inte var dags än.

Vi gjorde nya försök en annan dag. Tiken lika villig då. Till slut tröttnade hon på hanens halvhjärtade försök och tog över hans roll. Hon la tassen på hans rygg och hoppade upp och satte igång att jucka. Så här gör man! Det hjälpte inte. Vi åkte hem igen ganska snopna.

Hundarna träffades en tredje gång. Så fort hanen fick syn på tiken (fick doft på tjejvovven) så började han dregla och skulle bara fram. Nu var det allvar. Släpp fram mig! Tiken var då ganska tillbakadragen. Nja, ville du inte i förrgår så kan det vara idag. Hon sprang och gömde sig. Han skulle minsann inte få komma till. Efter en del lock och pock och löfte om hundgodis fick vi ge upp. Slutsats: Perioden var över och vi hade missat den perfekta dagen.


Nu i dagarna så löper min tik igen och det skulle göras ett nytt försök. Denna gång med en mindre erfaren hane men på betydligt närmare håll. Hundarna skulle få träffas varje dag för att få till det! Sagt och gjort. De har nu träffats fyra dagar på raken, en del dagar gånger två, och de försöker och försöker. Han vill, hon vill men de får inte till det. Vid sidan, under, över, för högt, för lågt. Hon ålar iväg, han tappar greppet. Hur svårt ska det va?? Nu hinner de väl träffas nån dag till sen lär det vara över.

Jag trodde verkligen inte att det skulle vara så här svårt.